Vad kan minska upplevelsen av smärta?
Eftersom att den smärta vi känner är en upplevelse som beror på olika faktorer, läs mer här och här har vi en möjlighet att påverka hur stark upplevelsen av smärta blir. Det finns såklart alltid nivåer och viss typ av smärta kan vi inte alltid påverka. Men i stort kan vi påverka upplevelsen av smärta.
Gör sådant som gör ont alltid lika ont? Det är lätt att tro att ett och samma stimuli ska göra lika ont varje gång. Men så är inte fallet. Om jag ombeds att hålla min hand i en hink med is så länge kan kan avbryter jag troligtvis mycket tidigare pga olidlig smärta än om jag är tillsagd att någon skadar mitt barn om jag tar upp handen för tidigt. Vid det senare scenariot kommer min olidliga smärta komma mycket senare.
Lika så är mitt resultat med handen i hinken mest troligt tidigare avbrutet om jag sovit dåligt och är trött eller nedstämd än om jag är utvilad och i god balans. Studier på barn med svåra brännskador har visat att de skattar sin smärta som lägre när såren läggs om samtidigt som barnen får spela ett Viritual Reality spel, än när de inte spelar.
Alla påverkas när någon har ont
När en anhörig eller närstående upplever smärta påverkas fler än den som är drabbad. Ofta uppleves en känsla av maktlöshet av att inte kunna påverka situationen. Det kan vara så att det inte går att påverka orsaken till smärtan men kanske kan några av tipsen nedan dämpa upplevelsen.
Tips
Nr 1. Om du upplever att ditt barn eller någon annan i din omgivning har smärta eller om ditt barn säger det till dig - Ta upp det med ansvarig läkare och/eller fysioterapeut. Det är viktigt att utröna och försöka förstå orsaken till smärtan. Ibland kan man behandla det som orsakar smärtan men inte alltid.
Nr 2. Tänk igenom dessa områden:
Tidigare erfarenheter
Kontroll
Okunskap
Stress
Ångest
Oro
Depression
Dålig sömn
Aktivitet/vila
Har ditt barn eller du själv tidigare erfarenheter av smärta som kan inverka? Brukar ni förbereda barnet på en kommande smärtsam situation när ni vet att barnet har erfarenheter av smärta? Hur kan ni skapa bästa förutsättningar inför och efter och under smärtsamma händelser/stunder? Har ditt barn kontroll över situationen- kan du på något sätt hjälpa ditt barn att få kontroll i en smärtsam situation? Finns det något som kan avleda ditt barn när smärtan är som intensivast? Har din barn förmåga att förstå varför smärtan uppstår? Hur är ditt barns ork och hur sover ditt barn? Har ditt barn förmåga att komma ned i varv? Har ditt barn lätt att slappna av? Har ditt barn lätt att somna? Sover ditt barn hela natten? Upplever du ditt barn som stressat i kroppsmönster eller beteende? Erbjuds ditt barn varierande aktivet/postioner om dagarna för att främja fysisk aktivitet utifrån sina egna förutsättningar?
Nr. 3 Be om hjälp!
Det är inte lätt att leva med eller nära smärta. Hur påverkas ni runt om barnet när barnet har smärta? Kan ni få kunskap, information och verktyg av läkare/fysioterapuet/kurator för hur ni bäst kan agera för att ge barnet en känsla av att i all fall ni har kontroll och kunskap om situationen?
Be om hjälp för avslappning och stressreducerande övningar för att skapa större utrymme för att hantera smärtupplevelsen och en aktivering av kroppens “broms” system för att balansera upp ett stressat system.
Vid behov, ta hjälp av barnets fysioterapeut eller arbetsterapeut för att se över balans mellan aktivitet och vila (mer info om detta).
Fysisk aktivtet, tala med ert barns fysioterapeut angeånde detta, finns det något att förändra, minska, öka?
God sömn, lättare sagt än gjort. Det finns ganska många tips generellt om sömnhygien, se om det finns något där som kan hjälpa er (tex här). Våra erfarenheter är att ett system i bättre balans mellan “gas” och “broms” brukar kunna resultera i bättre nattsömn.
Distraktion, skapa en bank med verktyg som fungerar som distraktion när smärtan är som värst. Finns det något som kan avleda fokus?
Smärta är komplext, svårt och smärtsamt. Det påverkar både den som är drabbad och de personer i dess omgivning. Be om hjälp, för det är svårt att leva med smärta.
