Vad är egentligen smärta? Smärta är kroppens sätt att informera om en eventuell fara. Det fungerar som en varningsmekanism till oss för att vi ska förändra vårt beteende. Till exempel; om man har en sten i skon uppmärksammar smärtan oss på stenen och har vi möjlighet tar vi bort den innan vi tar skada. Smärta är alltså i grunden något bra och viktigt!
Men smärta är ju inte alltid något positivt och inte alltid helt lätt att tolka hos ett barn eller en person med nedsatt kommunikativ förmåga.
Återkommande smärtupplevelse är vanligt hos barn med funktionsvariation. Exempel på återkommande smärtupplevelse för barn med funktionsvariation kan vara magsmärtor, huvudvärk, epilepsi, ont i ben, ont i muskler med hög muskelspänning (spasticitet) eller ont p.g.a. felställningar och felaktig belastning på leder. En ofta återkommande smärtupplevelse kan göra att det skapas snabbare och fler banor med information om smärta till hjärnan som över tid kan göra att det krävs mindre stimuli för att något ska upplevas som smärta (1,2).
Är det viktigt att förstå att ett barn har ont?
Det kan vara svårt att veta om ens barn upplever smärta. Ett barn som alltid upplever smärta kanske inte vet hur det känns att inte ha ont utan ser tillståndet som normalt. Det kan också vara svårt för ett litet barn att förmedla sin smärtupplevelse, var de har ont och på vilket sätt det känns. Försöker kroppen kanske förmedla det utan att omgivningen förstår dess signaler?
Eftersom smärtupplevelsen uppstår för att vi ska reagera och förändra vårt beteende är vi ”programmerade” för att medvetengöra smärtupplevelsen. Det betyder att smärtupplevelse tar uppmärksamhet från vårt medvetande och en stark eller långvarig smärtupplevelse kan därför göra att vi sämre registrerar annat som händer runtomkring oss. Vår uppmärksamhet kan därmed bli påverkad (1). Både stress och smärta har också visat sig påverka inlärning och minne vilket givetvis får följder för barn som är under utveckling och förväntas förvärva nya förmågor (3).
Vid smärtupplevelse utsätts kroppen för stress. Hur pass hög stress det innebär för kroppen beror på en mängd olika faktorer som till exempel betydelse av smärtupplevelsen, tidigare erfarenheter, aktuell sinnesstämning, oro, rädsla, förståelse för den egna situationen mm. När kroppen upplever smärta försöker kroppen reglera detta genom att flera smarta system startar igång i kroppen. Kroppen frisätter stresshormon och vårt autonoma nervsystemet gör oss förberedda för fight and flight (2). Det är ett effektivt system för att hjälpa oss att undkomma fara, men när faran kommer inifrån eller ofta återkommer är det istället negativt för kroppen med dessa påslag.
Smärta och stress sammanflätas och föder varandra. Båda påverkas av psykosociala faktorer så som rädsla, oro, övertygelser och mål (4). Det kan därför vara svårt att i vissa situationer veta vad som är grunden till problematiken. Efter ett tag är de så starkt sammanflätade att grunden inte längre är viktig utan det väsentliga är att vi förstår att vi ska behandla individen som en helhet och förstå sambandet mellan kropp och själ (5).
Men måste stress bero på just smärta? Nej, smärta är en orsak bland många fler. Det är vanligt att barn med funktionsnedsättning har haft en tuff start i livet med neonatalvård eller genomgått annan sjukvård med provtagningar och undersökningar. Momenten kan upplevas som stressande då barnet har begränsad kontroll över sin situation (6). Barns upplevelser av att vårdas på sjukhus innefattar ofta oro och rädsla inför sjukdom och behandling (7).
En annan orsak till stress är abstinens, något som är vanligt förekommande efter sövande läkemedel under neonatalvård hos nyfödda barn (1). På samma sätt kan utsättande av epilepsimedicinering eller annan ”tung” medicinering ge abstinens och sätta kroppens system i stress (8).
Ett epileptiskt anfall i sig kan också innebära stort obehag eller smärta för personen i fråga vilket gör att kroppen reagerar med stress (9). Epilepsi kan ha en negativ påverkan på kontroll över det egna livet och sin egen tillvaro och skapa stressaktivering som är svår för barnen att ta sig ur då det frekvent återkommer.
Vad kan man göra för att dämpa barnets stressade system?
Smärta kan alltså orsaka stress och stress kan i längden ge smärta. Men vad kan jag som förälder göra om jag tror eller vet att mitt barn upplever smärta och eller stress?
Som vuxen är man en stor hjälp för barnet bara genom att förstå smärtan och ha kunskap i hur man kan bemöta barnets smärtupplevelse för att minska oro och stress. Även om vi inte alltid kan påverka orsaken till smärtupplevelse eller stress så kan vi underlätta och förbättra barnets upplevelse genom vårt bemötande (5).
Smärtundervisning är ett effektivt sätt att hjälpa barnet att hantera sin smärta genom upplevd kontroll. Men många barn har inte förmågan att ta till sig av smärtundervisning och dessa kan ha stor hjälp av manuella metoder som syftar till att aktivera kroppens nedreglerande stressystem. Att därför finna smärt- och stresslindrande behandling för barn med- eller utan funktionsnedsättning är en viktig del i WeYouMe´s arbete. Att möjliggöra god hälsa och välbefinnande är det 3e av FNs 17 globala hållbarhetsmål med sikte att vara uppfyllda år 2030. Det 4e målet är god utbildning och livslångt lärande för alla (10), vilket i detta fall innebär att smärtutbildning till barn och föräldrar samt terapeuter kan ha en avgörande effekt på barnets smärtupplevelse och framtida förmåga att kunna ta för sig av livet. Om vi vill optimera möjligheterna för ett barn med funktionsnedsättning, kronisk smärta och förhöjd stress att förvärva nya förmågor behöver vi ta hänsyn till deras smärta och stress före vi startar igång ”traditionella träningsperioder”.
På den kärnan bygger WeYouMe Smärta och Stress sitt upplägg. Genom att utgå ifrån smärtfysiologi, stressfysiologi och psykosociala faktorer arbetar vi med att förstå individens helhet. Vi erbjuder kunskap till nätverket och till barnet/brukaren själv. Vi ger tips på olika tecken som barnen/brukaren kan visa som tyder på smärta/stress. Vi samtalar kring metoder som kan minska kroppens stressaktivering. Vi vet hur mycket smärta och stress kan påverka och att det ofta är ett hinder för fortsatt utveckling. Vi vill leda ALLA barn till en god kroppskännedom, trygghet i sin kropp och förståelse för sin omvärld. En uppväxt där VI medvetet arbetar för trygghet och välmående och där barnet kan guidas mot nästa steg i utvecklingen.
Under kategorin Smärta och Stress kommer du att kunna ta del av förklaringar, tips och referenser kopplat till ämnet, både gällande barn och personer med funktionsvariation.
Referenser
1. Linton JS. Att förstå patienter med smärta. Upplaga 2:2. Lund. Studentlitteratur AB. 2014. (s. 39, 63-64, 73, 143, 163)
2. Norrbrink C, Lundeberg T. Om smärta- ett fysiologiskt perspektiv. Upplaga 2:6. Lund. Studentlitteratur AB. 2019. (s 80-85)
3. Blanchette C-A, Kurdi V, Fouquet C. Opposing effects of cortisol on learning and memory in children using spatial versus response-dependent navigation strategies. 2020 Mar;169:107172. DOI: 10.1016/j.nlm.2020.107172
4. Timmers I, Quaedflieg C, Hsu C, et. Al. The interaction between stress and chronic pain through the lens of threat learning. Neuroscience & Biobehavioral Reviews. 2019 Dec. Vol 107. Pages 641-655. DOI: 10.1016/j.neubiorev.2019.10.007
5. McInnis M P, Braund A T, Chua K Z et al. Stress-system activation in children with chronic pain: A focus for clinical intervention. Clinical Child Psychology and Psychiatry. 2020. Vol. 25(1) 78–97. tpDOI:10.177/1359104519864994
6. McPherson C, Miller S, El-Dib M, et al. The influence of pain, agitation, and their management on the immature brain. Pediatric research. 2020 Aug;88(2):168-175. DOI: 10.1038/ s41390-019-0744-6
7. Hellsten K. Barns upplevelser på sjukhus- En litteraturstudie [examensarbete på Internet]. Högskolan Dalarna. 2010 [citerad 2020-11-29]. Hämtad från: http://du.diva-portal.org/smash/get/ diva2:518843/FULLTEXT01.pdf
8. Chartoff E, Carlezon A. Drug withdrawal conceptualized as a stressor. Behavioural Pharmacology. 2014. September Volume 25(5 and 6), p 473-492. DOI: 10.1097/ FBP.0000000000000080
9. Forsgren L, Sundelin H, Sveinsson O. Epilepsins orsaker, förekomst och prognos [Internet]. Läkartidningen. Sverige 2018. [uppdaterad 2018-05-22; citerad 2020-11-29]. Hämtad från: https:// lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/temaartikel/2018/05/epilepsins-orsaker- forekomst-och-prognos/
10. United Nations Development Programme (UNDP). De globala målen [Internet]. Sverige 2015. [Uppdaterad 2020-04-08; citerad 2020-11-29]. Hämtad från: https://www.globalamalen.se/om- globala-malen/