• Hanna Bengtson

Är mitt barn lat?

Är mitt barn lat?

Har ni ställt er den frågan själva innan ni fick en förklaring till orsaken till ert barns utveckling? Eller ställer ni er fortfarande den frågan? Jag har fått den frågan av flera föräldrar som jag träffat i jobbet, och privat.

Kan ett barn vara lat?

Jag brukar säga att det finns barn, precis som vuxna- som är mer eller mindre villiga att gå utanför sin bekvämlighetszon. Det innebär i praktiken att det finns individer som hellre står kvar med båda fötterna på marken stadigt än de som chansar och hoppar över stupet för att ta sig till andra sidan. Det finns också de som inte ser någon anledning till att utmana sig utanför sin bekvämlighetszon, de är nöjda där de är och kan lika gärna leka med bilen en bit bort som sin egen strumpa som finns närmare till hands.



Jävlaranamma Engelskan har ett ord för jävlaranamma som jag hellre använder mig av, Grit. Grit översätts med ihärdighet, driv och kämparanda. Torkel Klingberg, professor i neurovetenskap, förklarar Grit på ett mer ingående sätt i sin bok ”Hjärna, gener och jävlar anamma”. Hans forskarlag menar på att Grit är ärftligt – men bara delvis. Den går enligt deras resultat att förbättra sin Grit med yttre stimulans (1).

Nedan är några handfast tips:


  • Ge omedelbar återkoppling – på ett nyanserat sätt. Beröm är viktigt, men undvik att säga att barnet är duktigt oavsett insats. Avsikterna må vara goda men man riskerar att lära barnet att det går lika bra att ge upp när uppgifterna blir lite svårare (1).

  • Det är mycket värdefullt att få beröm för att man anstränger sig – berömmet ska alltså inte enbart kopplas till resultatet – det signalerar att det är viktigt att man kämpar. Det gör att barnet inser vikten av att träna för att lyckas (1).

  • Det är också bra att vara medveten om vilka ord man använder. Att säga att ”mitt ban är dålig på att sitta” eller ”mitt barn är osäker i sittande”. Det kan tyckas vara en hårfin skillnad, men den kan spela stor roll för barnets inställning och även omgivningens inställning till uppgiften. att se sig som osäker istället för dålig ger en signal om att det är något som går att förändra, att det går att bli säkrare på att sitta (1).



Motivation

Alla människor är individer och det finns olika saker som lockar olika personer längre ifrån sin bekvämlighetszon. För en del är det samspelet med en nära anhörig, för andra är det sång, det kan vara iPad, rörelse, lukt, smak, ljud, ljus, snabb fart, höga höjder, överraskningar osv. Listan kan göras lång. Det viktigt är att försöka hitta vad är det som gör att just ditt barn kan motiveras till att utmana sig själv, kanske att sitta med rak hållning 10 sekunder längre, att trycka sig upp till fyrfota för att kunna se skärmen, att vilja stå kvar i knästående får att sjunga klart. Att motivera är inte det samma som att belöna och muta. Att motivera är att rörelsen/positionen/aktiviteten leder till något som barnet tycker om att göra, att barnet kan ta del av det den vill göra. Och på så sätt ökar vi chansen att beteendet befästs, att motorisk rörelse kan möjliggöra situationer där barnet trivs. I sin tur kan det påverka det motoriska drivet.


Motoriskt driv

Ett barn som har mycket lågt motoriskt driv ”tränar inte sig själv” så som ett barn med högt motoriskt driv. Ett barn med lågt motorisk driv och som trivs mycket bra i sin bekvämlighetszon är den största utmaningen för mig som fysioterapeut. Många föräldrar beskriver en uppgivenhet vad gäller motorisk träning med sitt barn med lågt motorisk driv. Det kräver ofta en stor insats av föräldrarna för att få till de rörelser som krävs för att barnet ska utveckla sin motorik.

Det kräver ofta mycket motivation för att barnet ska ta sig ur sin bekvämlighetszon. Det kan dessutom vara svårt att locka barnet. När det är så ställer jag mig frågan. Varför vill barnet inte vara fysisk aktiv? Varför är barnet inte intresserad av sin omgivning? Har barnet ont? Tror barnet att den inte kan? Upplever barnet att den inte kan? Är barnet rädd för att misslyckas? Är det svårt med intryck varpå barnet upplever mycket lek och rörelse som obehaglig? För att förstå det låga motoriska drivet behöver jag utesluta och försöka ringa in vad orsaken beror på.


Orsaker till lågt intresse för sin omvärld Varför kan jag inte tränga igenom barnets cirkel och fånga dess uppmärksamhet för att locka? Erfarenhetsmässigt skulle jag säga att barn som upplevt en hög nivå av stress under sin uppväxt eller i längre perioder av smärta, mycket epileptiska anfall, in och utsättningar av tung medicinering, stark frustration på att inte kunna uttrycka sig eller styra sin kropp är faktorer som kan skapa ett till synes ointresse för sin omvärld. Det är inte ett äkta ointresse utan det är en coopingstrategi för att klara av sin vardag. Att stänga ute intryck, ljud, ljus, rörelse för att orka. För att klara av all det där andra jobbiga som händer i systemet. Barnet kan vara förbi den påfrestande perioden men kroppen har inte fått chans till reset. Barnet kan då behöva hjälp att starta igång kroppens broms- parasympatikussystemtet, för att kunna fokusera på annat än överlevnad. I takt med att kroppens system hamnar i bättre balans ökar intresset för omgivningen. Det är häftigt att se, det är häftigt att det fungerar. Men det fungerar.

Testa själva. Hur många siffror kommer du ihåg av ett telefonnummer när du är under stress? Föreställ dig att du är ute och går i skogen och plockar bär, helt plötsligt dyker det upp en björn som jagar dig fram genom skogen. Tror du att du kommer ihåg vilken färg huset du springer förbi har, tror du att du reflekterar över att huset är nymålat? Vidare springer du förbi en anka med ungar, den ena ungen har fastnat i ett hål, stannar du för att hjälpa ungen? Vi starkt programmerade att undkomma hotet, inte många saker längs vägen påverkar vårt fokus. Vi har inte ”råd” att släppa fokus för då kanske björnen tar oss. På samma sätt reagerar ett barns kropp av stark stress, överlevnad är prioritetet. Det sympatiska nervsystemet kan inte skilja mellan fysiska hot, lejon på savannen, eller ett socialt hot, som att inte kunna betala sin hyra. Det sympatiska nervsystemet kan inte skilja på ett verkligt hot eller något man oroar sig över (2).


Andra faktorer som kan påverka lågt intresse kan vara oförmåga att tolka synintryck, nedsatt syn, nedsatt hörsel, dövhet.

Träning Det går att förbättra sitt barns Grit med yttre stimulans. Det finns saker vi i barnets omgivning kan göra för att öka drivet, ihärdigheten och kämpar andan. Vi behöver skapa lagom svåra utmaningar som matchas med nivån av motivation. Det luriga här är att klura ut precis vad som fungerar bäst för ditt barn. Inte nog med det, det kan vara olika saker ihop med olika personer. När ni hittat faktorer som kan höja motivationen så behöver också de motoriska utmaningarna vara på rätt nivå. De behöver vara utformade för just ditt barns behov, med de pusselbitar som hjälper just ditt barn vidare till nästa steg.



Är mitt ban lat? Nej- jag tror inte ditt barn är lat. Jag är övertygad att det finns en orsak till beteendet.




  1. Klingberg T. Hjärna, gener och jävlar anamma. 2016. Natur Kultur Akademisk.

  2. https://www.1177.se/Vasternorrland/liv--halsa/sa-fungerar-kroppen/hjarna-ryggmarg-och-nerver/