Fysioterapi och Autism
På de flesta habiliteringar i Sverige är barn med autism en diagnosgrupp som inte prioriteras inom fysioterapin. Endast vid särskilda frågeställningar eller uttalade motoriska problem kopplas fysioterapeuten in. Som till exempel vid tågång.
Många barn med autism har motoriska utmaningar, det finns olika siffror i olika studier men upskattningsvis så många som 80 % av de barn med autism har någon typ av motorisk försening eller svårighet, i olika grad. Trots detta är barn med autism i Sverige inte en prioriterad diagnosgrupp för fysioterapeuter.
Motorik och autism
Barn med autism kan vara sena med att lyfta huvudet, rulla, sitta, gå och hoppa. Vanligt är nedsatt balans, låg muskelspänning, nedsatt postural kontroll, svårigheter att utveckla kraft och att samordna rörelser (1). För ett litet barn kan det förutom försenad motorik märkas genom svårigheter att klappa händer, öppna dörrhandtag, tända lampor eller hantera föremål i handen. Hos äldre barn kan det handla om svårigheter med att knyta skosnören, cykla, studsa en boll, kasta, klättra mm.
Fysisk aktivitet för alla
Vi tycker att det är viktigt att ALLA får möjlighet att utvecklas utifrån sin bästa möjliga förmåga! Risker med fysisk inaktivitet är övervikt, stelhet, smärta, ett fattigt rörelsemönster och undvikande av sociala situationer som innefattar rörelse. Studier med barn med autism där de erbjuds fysisk aktivtet visar att de inte bara förbättrar sin motoriska förmåga utan att även social förmåga och kommunikation förbättras. Det innebär att fysisk aktivitet kan vara en mycket viktig pusselbit i samarbete med andra interventioner/behandlingar för ökad effekt (1).
Motorisk förmåga och fysisk aktivitet för barn och ungdomar med autism främjas av att utföras med ett individuellt upplägg utifrån en noggrann bedömning och där visuell tydlighet erbjuds (2).
Barn med autism lär sig oftast inte på samma sätt genom lek som andra barn vilket Innebär att guidad motoprik kan vara av högsta vikt för målgruppen. Det är också viktigt att föräldrar fåt stöttning i hur de kan guida just sitt barn och vilka nycklar och knep som kan hjälpa deras barn framåt.
Vad är bäst?
Det verkar inte finnas någon specifik träningsform som är bättre än någon annan utan det är att vara just fysiskt aktiv som är det allra viktigaste och att aktiviteten är individuellt anpassad samt att det finns visuellt stöd att komplettera med (2).
Vad drar vi för slutsatser av det här?
Barn med autism har mycket att vinna på att vara fysiskt aktiva, deras motoriska förmåga och sensoriska svårigheter bör bedömas individuellt inför val av intervention och utförande.
Vad vi ser i vårt arbete som fysioterapeuter
Vi arbetar med barn med autism och kan stärka den bild som studier visar. Vår erfarenhet säger oss att barn med autism generellt behöver mer stöd i sitt motoriska utförande, hur rörelser ska utföras, hur kraften ska utvecklas osv. Många föräldrar märker sedan effekter inom andra områden. Att fysisk aktivet för barn med autism är viktigt av många aspekter. Inte bara de fysiska. Som vi sagt så många gånger tidigare, kropp och knopp hänger tätt ihop.
Referenser
1. Huang J, Du C, Liu J, et.al. Meta-Analysis on Intervention Effects of Physical Activities on Children and Adolescents with Autism. Int J Environ Res Public Health. 2020 Mar; 17(6): 1950.
2. Lauruschkus K, Milesson A. Motorik och autism - En forskningsöversikt om interventioner som främjar motorisk förmåga och fysisk aktivitet hos barn och ungdomar med autism. Forsknings- och utvecklingsenheten Habilitering och hjälpmedel. FoU-rapport 6/2017 Tillgänglig via: https://vardgivare.skane.se/siteassets/1.-vardriktlinjer/habilitering/fou-rapporter/2017/fourapport-2017nr6.pdf