Att gå på rutinkontroller för att se hur höftleden ser ut är vardagsmat för många med motorisk funktionsvariation som påverkar förmågan att stå och gå. Varje år genomgås en röntgen och vissa rörlighets- och muskeltester samtidigt som nervositeten över att den där %-siffran ska ha ändrats till det sämre växer i takt med barnets ålder.
Men vad handlar egentligen det här med höfterna om? Varför får så många med motorisk utmaning besvär med höfterna? Vad händer i kroppen och vad kan man göra åt det? Kan vi till och med förebygga och hjälpa kroppen på traven? Låt oss försöka reda ut alla detaljer i detta, steg för steg genom en 3-stegsserie med höften i fokus!
I denna första text börjar vi med ett djupdyk i vad höftleden faktiskt är och vad de olika delarna av den fyller för funktion.
Vad är en höftled och varför är höftproblem så vanligt i funkisvärlden? Våra kroppar utvecklas i samspel med världen vi lever i och de uppgifter vi utsätts för. Det lilla barnet börjar utmana sin kropp med små rörelser redan från start efter födseln; små sparkar och taktfasta frånskjut med benen mot allt som koms åt. Genom utvecklingen får höftlederna successivt allt mer utmaning i form av större rörelsefrihet och variation av belastning i allt från frånskjut i ålande, parerande rörelser i sittande, krypande och knästående lek och slutligen belastningen av att hålla kroppen helt upprätt mot tyngdlagen i stående. Alla dessa moment ger en rörelsevariation och belastning som ställer krav på höftleden att utvecklas till den fantastiska kul-led den är. En kul-led som stabiliseras främst av senstråk och muskulatur för att möjliggöra ett fritt rörelseuttag i alla riktningar. En kul-led som inte bara tillåter rörelse med stort omfång utan dessutom är med och skapar stabiliteten som möjliggör gång samt förmedlar kraften som behövs för gång, spring, hopp och lek.
Men vad händer när de små rörelserna tidigt i livet uteblir på grund av muskler med för hög eller låg spänning? Vad händer när variationen i rörelser och förflyttning begränsas av att kroppen växer och blir tyngre snabbare än de motoriska lärdomarna tar form? Vad händer när höftleder och bäcken inte får den belastning som ställer krav på kropp och hjärna att utveckla rörelse, stabilitet och kraft?
Svaret är enkelt: Ingen input - begränsad output. Får inte kropp och hjärna tillräckligt mycket information att processa får den svårt att bygga upp rörelseapparaten funktionellt. Något som många barn med motoriska utmaningar kan vittna om.
Hur ser det ut i kroppen? Först och främst behöver vi fundera på själva höftleden; hur ser den ut och vad är viktigt att veta när vi pratar om höfter ur led? Vi tar det, en bit i taget:
Bäckenet Bäckenet är det skålformade skelettkomplex som tar vid där ryggraden slutar. Det är helt enkelt navet som sammanlänkar bål och överkropp med benen. På var sida om ryggradens slut sitter ett bladformat ben som länkar samman baktill via korsbenet och framtill via blygdbenen. Bäckenet utgör taket av höftleden och därför har bäckenets utformning betydelse för hur höftledens rörelser fungerar. Ledpanna: Ledpannan är den del av höftleden som utgörs av bäckenet och ska fungera som en liten grop där lårbenets ska möta in. När det lilla barnet föds är denna ledpanna nästan helt flack men genom rörelse och belastning formas utan till allt mer skålformad, nästan som att lårbenet mortlar upp en vagga åt sig genom aktivitet.
Ledhuvud: Ledhuvudet är den del av höftleden som utgörs av lårbenets yttersta del- benknotan helt enkelt. Ledhuvudet är den rundade, mortelliknande del som ska ligga in mot ledpannan och smidigt kunna anpassa sin position utifrån de positioner kroppen behöver inta. Ledhuvudet fäster in mot ledpannan med hjälp av stora, sega senstråk och med hjälp av muskulatur och precis som ledpannan formas av rörelse och belastning påverkas även ledhuvudets hållfasthet och storlek av de utmaningar som tidig rörelse ger.
Lårbenshalsens vinkling: Lårbenshalsen är den tvärställda brygga som går mellan det raka lårbenet och det rundade ledhuvudet. Lårbenshalsens vinkling har stor betydelse för hur ledhuvudet går in mot ledpannan och hur funktionen ned mot knä och fot blir. Hur vid vinkeln är mellan lårbenet och själva halsen (neck-shaft angle eller inklinationsvinkel) avgör hur brant uppåt ledhuvudet vinklas mot ledpannan medan ledhuvudets position mellan den främre- och bakre ledpannekanten styrs av anteversionsvinkeln. Jättekrångligt ord, men innebär helt enkelt om vinkeln mellan ledhuvudet och lårbenet gör att knät får en position rakt under höften eller vrids inåt mot det andra benet.
Muskulatur: Eftersom höftleden behöver kunna röra sig fritt i många olika riktningar stabiliseras den till ganska liten del upp av skelettdelar. Istället löper flera stabila ledband mellan lårben och bäcken för att skapa balans mellan rörlighet och stabilitet. Dessutom påverkas höftleden av musklernas arbete och oförmåga att koppla på viss muskulatur i kombination med stramhet i muskler som gör motsatt arbete (antagonister) har stor inverkan på ledens funktion och inre miljö.
Vad händer i kroppen? Så, med lite mer förståelse för helheten går vi nu tillbaka till frågan: Vad händer när höftleder och bäcken inte får den belastning som ställer krav på kropp och hjärna att utveckla rörelse, stabilitet och kraft? Självklart kan alla delar av den sinnrika höftleden påverkas. Bäckenet ska svara upp mot belastningen av benens växelvisa rörelse samt av att bära upp vikten av överkroppen rakt mot tyngdlagen. Denna belastning ger drag i leder, senor och muskulatur som genom aktiveten anpassar bäckenets stabilitet och bredd till att möta kraven. Därför är det inte ovanligt att personer som saknar en självständig förflyttning i någon form har en smal bäckenbredd.
Ledpannan ska utge en avgränsad, guidande yta för ledhuvudet att röra sig i och som ovan nämnt formas denna yta av belastning. Att bära upp kroppsvikten mot tyngdlagen bidrar starkt till att forma ledpannan, till exempel knästående, stående och gående aktivitet, men redan de små, ålningsliknande rörelserna i magläge hos spädbarn påbörjar utvecklingen. En av de vanligaste orsakerna till att höften går ur led hos personer med funktionsvariation är just att ledpannan är för grund och inte utgör den avgränsade, guidande yta ledhuvudet behöver.
Även Ledhuvud och Lårbenshalsen är beroende av belastning mot tyngdlagen och rörelse för att guidas till en utveckling där utformningen möter kravet av en funktion. Vid brist på belastning påverkas bentillväxten vilket dels kan ge missformation av ledhuvudet men framför allt göra att lårbenshalsen växer i en vinkel som gör att ledhuvudet skaver mot taket eller vrider framåt i en vinkel där en luxation (urledvridning) lättare sker.
Muskulaturen kring höftleden ska fylla både en stabiliserande funktion och samtidigt möjliggöra lek och rörelse. Muskulaturen hos barn växer inte och blir större när de används utan får bättre kontroll över rörelserna genom att fler nervändar kopplar in till motoriska enheter i musklerna. Ju fler kopplingar desto mer kraft kan utvecklas. En muskel blir bra på det den utmanas att göra och om uppgifter som krypa, klättra, resa sig och hoppa uteblir får musklerna på höftens bak- och utsida inte den belastning som behövs för att hitta in i sitt arbete. Istället blir påslaget på fram- och insida av höften i relation för högt och bidrar till att dra lårbenet i en riktning där risken för luxation ökar.
Vad kan vi göra åt saken? Som ni förstår brottas personer med motorisk utmaning helt klart mot stora utmaningar när det kommer till höfterna! Lyckligtvis krigar de inte på egen hand utan har många i vårdkedjan som sina bundsförvanter. Ortopeder, ortopedtekniker, fysioterapeuter, arbetsterapeuter, personliga assistenter och anhöriga gör alla vad vi kan för att skapa förutsättningar och möjligheter för en så god utveckling som möjligt kring höftlederna. Men vad är de vanligaste insatserna idag för att förebygga höftproblem och varför? Vilka komponenter ovan kan vi påverka med dessa insatser? Och vad har man att välja på när höften redan är på glid? DET djupdyker vi i under steg 2 i vår inlägsserie med höften i fokus. Håll ögonen öppna!