Vad gör jag om mitt barn har låg tonus, är överrörlig, eller är hypoton?


Mitt barn har låg tonus; vad gör vi nu? Så du lämnar besöket hos specialisten. Du har fått veta att det barn är överrörligt. Du har bekantat dig med begreppet “låg tonus”. Du vet att ditt barn är mjukare i kroppen än genomsnittet och att det kan påverka ditt barns förmåga att lära i kroppen... så vad gör du nu? Som ett första steg behöver du tänka dig tillbaka till förra veckans infotext om låg tonus och fundera kring huvudorsaken. Är den låga tonusen inom normalspannet? Är orsaken cerebral (hjärnans styrning) eller perifer (förutsättningar i muskler, senor och bindväv)?

I nästa steg behöver du andas ut, tänka på att det alltid finns något att göra för att stötta funktionell motorik, luta dig tillbaka och läsa in dig på de tips som passar bäst in på er situation här nedan.

Oavsett varför tonusen är låg blir utmaningarna ofta de samma, skillnaden blir egentligen hur vi väljer att jobba med dem. Vanliga utmaningar vid låg tonus oavsett orsak är:

  • Låg postural tonus (hållning)

  • Nedsatt kontroll över stabilitetszoner

  • Kollapsade fotvalv

Låg postural tonus Vid låg tonus i postural muskulatur (hållningsmuskler) handlar det mycket om att väcka igång kroppens automatiska reaktioner; att guida in och skapa förståelse för när ryggraden är i neutralt läge och därefter utmana de stabiliserande reaktionerna och muskulaturen. Tips för att hitta en neutral ryggrad är att:

  • Sitta gränsle över en sadel/psoasrulle/förälders lår

  • Sitta med lätt framåttippat bäcken

  • Knästående

  • Mental bild av en ballong som fäster mitt på huvudet och drar en uppåt

  • Balansera ärtpåse/mjuka klossar på huvudet



Tips för att aktivera stabiliserande reaktioner och postural muskulatur (OBS! Utgå ifrån hållning i momenten ovan)

  • Tippa i sidled (tänk prästens lilla kråka)

  • Kasta boll (gärna med tyngd)

  • Dra i gummiband/kardborre/sugkopp

  • Balansutmaningar



Nedsatt kontroll stabilitetszoner Låg tonus bidrar ofta till att rörligheten kring stabilitetszonerna skuldra och bäcken/höft blir stor. Det gör det svårare för barnet att hitta kontroll i moment som kräver att man tar belastning på armar och knän, som exempelvis vid krypstående. Det är vanligt att barnen istället undviker tunga positioner som kräver stabilitet och kraft kring skuldra och höft, något som blir en ond spiral där tillfälle att bygga upp denna stabilitet uteblir. Men är det så viktigt då? Det är helt klart värt eftertanke då den bas vi lägger i unga år ska bära upp oss genom livets alla tänkbara framtida utmaningar. Ju bättre förutsättningar vi skapar i grundarbetet desto större möjligheter att kunna uppleva, utforska och utvecklas i en stark och smärtfri kropp genom livet. Även barn som inte självständigt kan hantera positioner som utmanar stabilitetszonerna gynnas av att få hjälp att leka i dem, med vinster som att förebygga smärta, luxationer (felställningar i leder), skapa förutsättningar för självständiga moment i lek samt ökad livskvalitet och funktion genom livet.

Tips för att utmana stabilitetszonen skuldra:

  • Magliggande lek

  • Åla

  • Kasta boll i krypstående

  • Kryplekar

  • Kasta tunga saker

  • Hänga i trapez

  • Klättra



Tips för att utmana stabilitetszonen höft:

  • Åla

  • Krypa

  • Klättra

  • Sätta sig/resa sig från pall utan handstöd

  • Sitta på huk

  • Trappgång



1. Låg tonus Normalspann

Är ditt barn ett utav dem som kanske är i det senaste laget med att möta motoriska milstolpar? Kanske svankar barnet mycket i stående och sitter med krummad rygg? Använder barnet kroppen relativt obehindrat, men blir tröttare snabbare än andra barn eller utför rörelser lite fumligt? Då är barnet troligen i ytterkant av normalspannet för tonus. Inom normalspannet finns stora förutsättningar att påverka tonus, reaktioner och rörlighetskontroll genom medveten lek. Ofta beror mjukheten i kroppen på vissa leders utseende eller elasticiteten i muskler och senor och lyckligtvis är detta något man kan träna upp i stor grad.


Vad är viktigast för er att fokusera på? Det allra viktigaste är att erbjuda möjlighet till aktiv lek och öka upplevelsen av kroppen. Ge ordentligt med tillfälle att klättra, bära tungt, knuffa, kasta och ta i! Att ge kroppen yttre belastning gör det lättare för proprioceptionen (kroppens inre feedback) att tona in sin reglering- att låta barnet ta i gör det helt enkelt lättare att lära! Det viktigaste för ett barn med motorisk utveckling i det senare laget och en mjuk kropp blir helt enkelt att man som omgivning uppmuntrar till att barnet får göra själv och att man inte går i fällan att vilja hjälpa barnet i det mesta.


2. Låg tonus Cerebral Orsak

Är ditt barn ett utav dem där den motoriska utvecklingen är tydligt försenad? Är vissa kroppsdelar svåra att styra eller omöjliga att ta belastning på? Finns det en misstanke om eller rentav en känd påverkan på hjärnan som orsakar låg tonus? Då behöver vi fundera mer på hur hjärnan lär än vad kroppen gör. Hjärnan är ett input-outputsystem. Det innebär helt enkelt att den tar in information från världen utanför, processar den, och formar en respons i form av ett gensvar i kroppen. De kanaler hjärnan använder för att få tillgång till informationen utifrån är våra sinnen; syn, hörsel, känsel, smak och lukt. Den behöver också feedback inifrån kroppen själv om hur resultatet av responsen blev, detta sinne kallas för proprioception. När tonusen är påverkad av cerebral orsak kan vi därför använda oss av strategin att öka input till hjärnan för att ge ordentligt med tillfällen att processa information och träna upp en bättre riktad respons och ett snabbare feedback-samarbete mellan hjärna och kropp.

Vad är viktigast för er att fokusera på? Input, input input! Skapa möjligheter för kroppen att inta de positioner vi vill att den ska klara av och ge tid och tillfälle för att den själv ska få parera inom positionen. En stor utmaning för omgivningen till barn med låg tonus av cerebral orsak är att inte fastna i “snällhets-fällan”. Att avlasta barnet i allt och därmed inte skapa tillfällen där hjärnan får nog input för att kunna forma en output. Det viktigaste för barn med låg touns av cerebral orsak blir därför att i samråd med terapeut bena ut vilken avgränsad pusselbit av motoriken barnet står inför att lära sig och därefter styra upp situation och position för att maxa input för den funktion vi vill att barnet ska lära. De stora framstegen sitter i de små detaljerna!


3. Låg tonus Perifer orsak

Är ditt barn ett utav dem där den motoriska utvecklingen är tydligt försenad? Är rörligheten så uttalad att vissa kroppsdelar är svåra att styra eller ta belastning på? Finns det en misstanke om eller rentav en känd påverkan på muskelnivå? Då behöver vi fundera mer på hur vi styr belastningen till de muskler som mest behövs I lek och förflyttning.


Vid perifer orsak till låg tonus är elasticitet i muskler och senor ofta så pass stor att det blir en utmaning för barnet att utföra tyngre motoriska moment eller lyfta kroppsdelar mot tyngdlagen. På sikt leder det till att hållningsmuskler och kroppens stabilitetszoner (skuldra och bäcken/höft) får begränsad utmaning och det kan ta mycket energi i anspråk att vara upprätt eller delta I aktivitet.

Vad är viktigast för er att fokusera på? Det viktigaste vid låg tonus av perifer orsak blir att avgränsa; vad vill vi träna upp i vilken funktion. Vet vi vad vi vill träna upp blir det också lättare att skapa förutsättningar genom att avlasta kroppen i allt annat än just det vi vill utmana. Är det exempelvis en utmaning att stå upprätt och vi vet att det beror på svaghet i sätet kan vi skapa en övning i knästående där barnet om nödvändigt får ta stöd med armarna mot ett bord och kanske leka Air Hockey? Är stabiliteten låg även i skulderzonen kanske barnet behöver stötta upp armarna via splintar/ortoser för att vara säker på att det är just sätet som utmanas.

Det viktigaste blir helt enkelt att veta vilken pusselbit av motoriken man vill stärka, träna en sak I taget och skapa förutsättningar genom att ta hjälp av ortoser, hjälpmedel och möbler för stabilitet av det som inte är syfte att utmana för stunden.